2012-07-17

Usch i dag har jag varit med Faster Kicki till min älskade farmor. Jag tycker det är så sorgligt och ledsamt. Tänk att allt kan förrändras så. En person man stått mycket nära och som man tillbringat mycket tid tillsammans med helt plötsligt inte knappt känner igen en. Ja det är jätte tragiskt och jobbigt att se henne. Jag undrar så vad som rör sig i hennes huvud – vad är det för tankar hon har? Skönt att gå och hälsa på henne i sällskap – det går lite lättare då. På jobbet flyter det på sakta men säkert,, jag lär mig hela tiden,,, det är så himla roligt att få prova på andra arbetsuppgifter.     Får se vad som händer nu framöver för jag tror att det kommer kännas svårt att komma tillbaka till telefonistplatsen efter att ha fått prova på supporten. Lotta har sagt att jag måste få bevara mina kunskaper men hur det praktiskt ska gå till har jag ingen aning om! När jag känner att det är lite tufft på jobbet att klara av saker jag aldrig förr gjort plockar jag fram bilden på PU gänget och får lite inspiration och självförtroende igen – Här ser ni detta hääärliga gäng som jag haft förmånen att lära känna och lära mig så mycket av.