2014-05-20

Hejsan! Mina 4 dagar själv kvar på Calahonda var supermysiga och jag stod verkligen ut att umgås med mig själv och att känna efter vad jag ville göra och gjorde det. Lite stress inombords och tankar om att nä jag måste göra någon nytta men vad skulle jag göra annat än njuta?! Nä det var det bästa jag kunnat gjort att stanna kvar. Skulle behövt en månad där efter allt jag gått igenom… Otroligt bra omhändertagen av Kent blev jag och jag kommer besöka mitt paradis ofta,,, Jag älskar det verkligen å det är min flykt till mig själv att åka dit,,, Min återhämtningsplats.

Våra dagar i Borlänge med kollegorna var en kul och annorlunda upplevelse som slutade i glada vänners lag. Strutsfarmen var intressant men strutswallenbergare var så där jag blev lite äcklad att äta det faktiskt. Men kvällen var super på O´learys och sedan vidare på Engelska Puben. Jättetrevlig kväll och sent blev det. På Lördageftermiddagen grillade vi hemma hos mamma och pappa och jag fick träffa Tobbe också det var supermysigt!

Men det tråkiga i allt är att Bissan nu är så dålig att Johnny fick åka till Strömsholm med henne. Och beskedet på lördagen var att vi nog behöver avliva henne för att bespara hennes lidande. Hon har en njursjukdom och magrat kopiöst fort. Så jättetråkigt då hon verkligen är min katt. Vi har delat många yoghurtskålar hon och jag på mornarna. Och hon var mitt absoluta sällskap när jag mådde som sämst och sov på min kudde bredvid mitt huvud. Hon var mig så nära. Men att avliva henne är det bästa vi kan göra för hennes skull.

Söndagen började med att jag försov mig – Jösses kl 04;45 ringde Josse och kollade om jag var klar då stod hon redan här vid oss. Så jag fick brått och fick inte med mig allt jag skulle få med. Ja det blev stressigt men det mesta kunde jag ju köpa på Ullared när vi väl var framme. Vi handlade från det vi kom ner ca kl 11 till kl 17 ,, sedan Delade Ulla och jag på en flaska vin. Josse och Ankan var inne på marknaden längre än oss. Och Johnny skickade sms att Bissan nu somnat in och att trots att det var så sorgligt så kändes det bra han och Ingvar fick vara med henne en timme ungefär innan och hon var kelig och social som vanligt! Allt kändes bra enligt Johnny. Och jag grät så mycket för det är sorgligt även om man gör det bästa – Vila i frid finaste Bissan.

Våra dagar i Ullared var mysiga och roliga som vanligt i det sällskapet. Vissa handlar mer än andra eller hur Ankan ? 🙂

När jag kom hem tisdagskvällen kändes det skönt att få landa efter alla äventyr på kort tid även om det mesta gav mig energi. Jag har många positiva männsikor och saker runt i kring mig och de vill jag ta tillvara och försöka att ta emot så lite negativitet som möjligt – det är nödvändigt för min psykosociala överlevnad.